Baghira.
23:16
Jag vet inte hur många gånger jag sagt det sen i förrgår. Hon är himlens vackraste ängel. Min finaste Baghira, min bästa vän, min ängel. FAAAAAAAAAAAN!!!!!!!!! Varför är livet så jävla orättvist?? Varför måste de vackrastye man känner dö??
Ja, jag erkänner. Jag är full som fan. Riktigkt jävla packad. Det är valborg, jag har varit hos Malmiz och druckit vin. Efter att jag varit på stallet och ridit Hibbe, Kitty samt hoppat Bess i parken. Jag försökte gömma mej i buskarna, men hade tillräckligt jävlar anama för att hoppa cementröret åtminstone.
Nu försöker jag trycka i mej lite överbliven flintastek, med pasta, lövbiff-/svampsås och mozarellasallad. Det går sådär... Jag är för full coh ledsen.
Saknar Baghira så jag håller på att gå sönder. Jag vet att det avr det absolut bästa, jag vet att det var precis det jag ville och önskade, att hon skulle få slippa ha ont för en enda jävla gång i sitt olyckssaliga liv. Min älskade vackra prinsessa. Den rena egoismen i mej undrar över orättvisa. Den del som ville den där hästen sitt bästa, är glad att det blev som det blev.
Imorgon ska jag jobba med Molle. Klockan är tjugo över elva, jag har ingen medicin här i Arlöv vilket betyder att jag kommer ha sjukt med mardrömmar. Jag vill vara hemma hos min Lito. Han är bästast. Min älskling <3
Ja, jag erkänner. Jag är full som fan. Riktigkt jävla packad. Det är valborg, jag har varit hos Malmiz och druckit vin. Efter att jag varit på stallet och ridit Hibbe, Kitty samt hoppat Bess i parken. Jag försökte gömma mej i buskarna, men hade tillräckligt jävlar anama för att hoppa cementröret åtminstone.
Nu försöker jag trycka i mej lite överbliven flintastek, med pasta, lövbiff-/svampsås och mozarellasallad. Det går sådär... Jag är för full coh ledsen.
Saknar Baghira så jag håller på att gå sönder. Jag vet att det avr det absolut bästa, jag vet att det var precis det jag ville och önskade, att hon skulle få slippa ha ont för en enda jävla gång i sitt olyckssaliga liv. Min älskade vackra prinsessa. Den rena egoismen i mej undrar över orättvisa. Den del som ville den där hästen sitt bästa, är glad att det blev som det blev.
Imorgon ska jag jobba med Molle. Klockan är tjugo över elva, jag har ingen medicin här i Arlöv vilket betyder att jag kommer ha sjukt med mardrömmar. Jag vill vara hemma hos min Lito. Han är bästast. Min älskling <3
Du är störd, men du har koll.
16:44
Har varit med Jeanette runt halva Malmö idag, det var supertrevligt. Vi tittade på chihuahua-valpen hon ska köpa och jag blev så oerhört sugen på valp. Sånt är farligt! Vi har väl åkt sex bussar typ .. Det enda jag fick köpt var kattströ.
Jag tänkte att jag skulle åkt till fältet med Loppan, men om jag ska ta in mer intryck så kommer jag få panikångest, jag är redan på gränsen att börja gråta. Jag är svag och klen. Nu ska jag plocka undan här hemma.
Och nu förstår jag igen varför jag undermedvetet undviker kontakt med verkligheten. Det är tryggt här i lägenheten, jag behöver inte ta in överflödigt med information som ändå bara snurrar runt till ingen nytta och gör mej rädd.
Vekling.
16:57
Ikväll är det Robinson igen, tänkt vad en vecka går fort.
Jag vill gråta och sova.
Jag tänkte att jag skulle åkt till fältet med Loppan, men om jag ska ta in mer intryck så kommer jag få panikångest, jag är redan på gränsen att börja gråta. Jag är svag och klen. Nu ska jag plocka undan här hemma.
Och nu förstår jag igen varför jag undermedvetet undviker kontakt med verkligheten. Det är tryggt här i lägenheten, jag behöver inte ta in överflödigt med information som ändå bara snurrar runt till ingen nytta och gör mej rädd.
Vekling.
16:57
Ikväll är det Robinson igen, tänkt vad en vecka går fort.
Jag vill gråta och sova.
Girls don't always wanna have fun.
17:28
Ikväll spelar Melody Club på KB och damn jävla skit och helvete att jag inte har biljett. Nu har jag för visso inte ens kollat om det finns biljetter kvar.. Har sovit hela eftermiddan vilket känns riktigt opepp. Lito har dragit ut och cyklat. Jag städar lite. Skulle uppgradera till the amber stage på LitterKwittern, och en av katterna kissade på golvet med det samma. Det var säkert Yoshi, han har inte alla dinosaurier i parken.
Baby, it doesn't matter where you go .. I want you everywhere! <3
19:02
I wanna fall into your arms,
if we just stayed together, forever and ever.
I wanna feel you touch my skin,
I wanna hear you gently breathe in,
I'm dreaming, softly dreaming.
Lito, jag älskar dej så massvis! Du e finast.
Ikväll spelar Melody Club på KB och damn jävla skit och helvete att jag inte har biljett. Nu har jag för visso inte ens kollat om det finns biljetter kvar.. Har sovit hela eftermiddan vilket känns riktigt opepp. Lito har dragit ut och cyklat. Jag städar lite. Skulle uppgradera till the amber stage på LitterKwittern, och en av katterna kissade på golvet med det samma. Det var säkert Yoshi, han har inte alla dinosaurier i parken.
Baby, it doesn't matter where you go .. I want you everywhere! <3
19:02
I wanna fall into your arms,
if we just stayed together, forever and ever.
I wanna feel you touch my skin,
I wanna hear you gently breathe in,
I'm dreaming, softly dreaming.
Lito, jag älskar dej så massvis! Du e finast.
Something is changing inside you.
21:22
Attila Fazekas måste vara den överlägset bästa psykiatriläkare (eller läkare över lag) som jag nånsin träffat. Nu har jag inte träffat honom på ungefär ett år, men jag hade en tid idag. Vi pratade om hur jag mår nu, sömnproblemen och sådär.
- Och hur har du det med skärandet förresten?
- Helt slutat! Drygt ett år sen sist, det är jag rätt glad för.
- Men det var ju jätteroligt att höra! Framför allt så tycker jag att du ska vara väldigt stolt över dej själv.
Dock rynkade han ögonbrynen när jag nekade till hans antagande att jag fortfarande åt sertralin. Jag kunde inte riktigt svara på frågan ”varför”, utan sa att mest bara blivit så och att jag inte kände någon direkt skillnad. Jag var rädd att han skulle propsa på att jag skulle återuppta det, men han tyckte inte det var nödvändigt och vi kom överens om att jag ska börja äta theralen till kvällen för mina ångestbesvär. Förklarade också mitt problem med samtal. När jag blir instängd i ett rum med någon och tvingas svara på frågor så börjar jag med all säkerhet förr eller senare gråta. Jag har alltid sett det som en brist i min personlighet, en ful svaghet av något slag, men Attila säger att det är ett symptom på att jag fortfarande har mycket ångestbesvär, även om jag kanske inte tänker på det dagligen.
Nej, jag hade verkligen glömt vilken fantastisk läkare han är, att han så genuint bryr sej. Han är förtroendet personifierat, och bara det att jag inte satt och bölade ögonen ur mej bara för att jag skulle förklara nånting ...
Det var ju egentligen inte tänkt att jag skulle sitta här med utläggningar om min mentala (o)hälsa, men jag blev bara så uppslukad av att det kan finnas så bra läkare, då mina upplevelser av psykiatrin inte varit de mest positiva.
Lyssnar på Placebo och saknar Lito, jag vill att han ska komma hem nu. Insikten om Verona (se förra inlägget) slog emot mej som ett knytnävsslag och jag grät och grät. Ringde till Stefan som lyckades muntra upp mej lite, men allting känns så tomt.. Jag borde verkligen sova, men jag vågar inte riktigt. Det är för sent att ta theralen nu dessutom.
Don't hang your head in sorrow
And please don't cry
Don't you take it so hard now
And please don't take it so bad
I'll still be thinkin' of you
And the times we had...
- Och hur har du det med skärandet förresten?
- Helt slutat! Drygt ett år sen sist, det är jag rätt glad för.
- Men det var ju jätteroligt att höra! Framför allt så tycker jag att du ska vara väldigt stolt över dej själv.
Dock rynkade han ögonbrynen när jag nekade till hans antagande att jag fortfarande åt sertralin. Jag kunde inte riktigt svara på frågan ”varför”, utan sa att mest bara blivit så och att jag inte kände någon direkt skillnad. Jag var rädd att han skulle propsa på att jag skulle återuppta det, men han tyckte inte det var nödvändigt och vi kom överens om att jag ska börja äta theralen till kvällen för mina ångestbesvär. Förklarade också mitt problem med samtal. När jag blir instängd i ett rum med någon och tvingas svara på frågor så börjar jag med all säkerhet förr eller senare gråta. Jag har alltid sett det som en brist i min personlighet, en ful svaghet av något slag, men Attila säger att det är ett symptom på att jag fortfarande har mycket ångestbesvär, även om jag kanske inte tänker på det dagligen.
Nej, jag hade verkligen glömt vilken fantastisk läkare han är, att han så genuint bryr sej. Han är förtroendet personifierat, och bara det att jag inte satt och bölade ögonen ur mej bara för att jag skulle förklara nånting ...
Det var ju egentligen inte tänkt att jag skulle sitta här med utläggningar om min mentala (o)hälsa, men jag blev bara så uppslukad av att det kan finnas så bra läkare, då mina upplevelser av psykiatrin inte varit de mest positiva.
Lyssnar på Placebo och saknar Lito, jag vill att han ska komma hem nu. Insikten om Verona (se förra inlägget) slog emot mej som ett knytnävsslag och jag grät och grät. Ringde till Stefan som lyckades muntra upp mej lite, men allting känns så tomt.. Jag borde verkligen sova, men jag vågar inte riktigt. Det är för sent att ta theralen nu dessutom.
Don't hang your head in sorrow
And please don't cry
Don't you take it so hard now
And please don't take it so bad
I'll still be thinkin' of you
And the times we had...
Till minne av Verona.
Idag fick himlen en ny ängel, som man säger. Med risk för att bli klyschig ska jag försöka fatta det här kort.
Jag saknar den där goa lilla hästen. Jag kommer sakna henne länge, liksom jag saknar många andra gamla vänner som vandrat vidare till de evigt gröna ängarna. Igår frågade Lito hur jag mådde, och om det kändes jobbigt att hon skulle bort. Först då slog det mig att nästa gång jag kom till stallet så skulle hon inte vara kvar, och jag började hulka fram minnen mellan tårarna och hets-snyftningarna.
Hon var den jag hoppat högst på. Det är sant: Mia-med-hoppskräcken har faktiskt hoppat en meter! På vackra Vera .. Jag har för mig att hon var den första jag red ut på också. På henne fick jag min första rosett på en hopptävling. Blågul. Coolaste hopprundan ever. Det var bara att styra och hålla i sig, jag hängde knappt med i svängarna på omhoppningen. Hon har ju ändå gått breeders i fälttävlan, hur många lektionshästar kan skryta med det?
Credits till Jeanette som gav henne bästa sista dagen med bus i parken! Du är stark gumman. Puss.
Det var en bra häst den där. Vackrare än de flesta. Hon lever vidare i måååånga hjärtan.
Verona
e. Martini ue. Kaliber
♥ 1991-03-25
† 2009-04-23
Bild lånad från BuRF
Jag saknar den där goa lilla hästen. Jag kommer sakna henne länge, liksom jag saknar många andra gamla vänner som vandrat vidare till de evigt gröna ängarna. Igår frågade Lito hur jag mådde, och om det kändes jobbigt att hon skulle bort. Först då slog det mig att nästa gång jag kom till stallet så skulle hon inte vara kvar, och jag började hulka fram minnen mellan tårarna och hets-snyftningarna.
Hon var den jag hoppat högst på. Det är sant: Mia-med-hoppskräcken har faktiskt hoppat en meter! På vackra Vera .. Jag har för mig att hon var den första jag red ut på också. På henne fick jag min första rosett på en hopptävling. Blågul. Coolaste hopprundan ever. Det var bara att styra och hålla i sig, jag hängde knappt med i svängarna på omhoppningen. Hon har ju ändå gått breeders i fälttävlan, hur många lektionshästar kan skryta med det?
Credits till Jeanette som gav henne bästa sista dagen med bus i parken! Du är stark gumman. Puss.
Det var en bra häst den där. Vackrare än de flesta. Hon lever vidare i måååånga hjärtan.
Verona
e. Martini ue. Kaliber
♥ 1991-03-25
† 2009-04-23
Bild lånad från BuRF
Yoga master.
15:10
Nu har jag gjort mina yoga-övningar i fyra dagar. Jag känner mej varken smidigare, piggare eller bättre på något sätt. Förmodligen för att jag hittills bara gjort futtiga inte särskilt ansträngande övningar. Försökte visa för Malmiz och Molle, det måste ha sett otroligt underhållande ut på lutande underlag och i ridhjälm. Det är alltid roligt att kunna glädja folk.
Nu när jag kom hem bakade jag kolakakor. Det var nåt av det mest simpla jag nånsin gjort, och därför blev det till och med bra. Tror jag. Mina chocolate chip-cookies härom veckan smakade ju förståss för mycket bakpulver. Natural born katastrof in the kitchen. Diska kan jag åtminstone, så köket är fint.
Köpte nytt gamecard igår så nu är det lir som gäller. Skönt att det är blåsigt och relativt kallt, så slipper jag ha dåligt samvete. Hon på mabi såg lite bekymrad ut när jag berättade att jag spelade, men när hon fick bekräftat att jag inte sitter tolvtimmarspass varje dag så blev hon lugn igen. Jag var där igår förresten, vi pratade i en och en halv timme och jag ska dit igen på måndag, förhoppningsvis hittar jag en bättre bussväg då så jag slipper åka via rosengård.
Nu när jag kom hem bakade jag kolakakor. Det var nåt av det mest simpla jag nånsin gjort, och därför blev det till och med bra. Tror jag. Mina chocolate chip-cookies härom veckan smakade ju förståss för mycket bakpulver. Natural born katastrof in the kitchen. Diska kan jag åtminstone, så köket är fint.
Köpte nytt gamecard igår så nu är det lir som gäller. Skönt att det är blåsigt och relativt kallt, så slipper jag ha dåligt samvete. Hon på mabi såg lite bekymrad ut när jag berättade att jag spelade, men när hon fick bekräftat att jag inte sitter tolvtimmarspass varje dag så blev hon lugn igen. Jag var där igår förresten, vi pratade i en och en halv timme och jag ska dit igen på måndag, förhoppningsvis hittar jag en bättre bussväg då så jag slipper åka via rosengård.
Monsterbalarna från helvetet.
19:21
Monsterbalarna från helvetet uppenbarade sej igår. Det var fruktansvärt!
Klockan 18 skulle det komma rundbalar halm, och det fanns knappt nån i stallet som kunde/ville hjälpa till. Jag lyckades ragga upp Louise, som trots handledsskada tappert klättrade upp till loftet tillsammans med fyra småflickor. I början var det ingen fara, Louise och tjejerna såg till att balarna kom in ordentligt, och jag rullade ner dem och satte allt på plats. Jag kan väl säga att mitt humör inte hade varit på topp direkt, men när det plötsligt inte var en "vanlig" bal som kom in genom hålet, utan en två meter hög rufsbjässe med snören som inte ens satt fast .... så ville jag dö. Jg klättrade ner som en skållad råtta och fick tag i en mamma som kom upp och hjälpte till, men när en av balarna gick sönder så blev det för mycket. Jag skulle precis ner och göra färdigt mina sysslor i stallet när den rullades ut och hela öppningen var fyllt av ett halvmeter högt lager med halm. Då började jag gråta.
Klockan 18 skulle det komma rundbalar halm, och det fanns knappt nån i stallet som kunde/ville hjälpa till. Jag lyckades ragga upp Louise, som trots handledsskada tappert klättrade upp till loftet tillsammans med fyra småflickor. I början var det ingen fara, Louise och tjejerna såg till att balarna kom in ordentligt, och jag rullade ner dem och satte allt på plats. Jag kan väl säga att mitt humör inte hade varit på topp direkt, men när det plötsligt inte var en "vanlig" bal som kom in genom hålet, utan en två meter hög rufsbjässe med snören som inte ens satt fast .... så ville jag dö. Jg klättrade ner som en skållad råtta och fick tag i en mamma som kom upp och hjälpte till, men när en av balarna gick sönder så blev det för mycket. Jag skulle precis ner och göra färdigt mina sysslor i stallet när den rullades ut och hela öppningen var fyllt av ett halvmeter högt lager med halm. Då började jag gråta.
Bland annat en hyllning till mitt föredetta jag.
21:58
Dagens avsnitt av Robinson är slut, och under en annan flik i explorer här på min lillebrors dator (varför använder pundhuvet inte firefox?) har jag Erik Billings blogg. Jag började titta på det där sketna programmet med den där intrigtörstande blondinen till wannabe-programledare (tvi!! ... jaja, det är regisserat, men wtf) av den enkla anledningen att min älskade gamla lärare Rafael Ortega är med, en av få som verkligen pushade mej genom högstadiet, vilket faktiskt resulterade i ett MVG i spanska. jaja, hurra för mej, och skit i det. *smirk*
Jag fastnade snabbt för Erik Billing - som så många andra gjorde, varför skulle jag vara någon särskild? - för hans raka sätt. Och för att jag upplever honom som utanför i utanförskapet. Eller är det bara för att hans hår nu genomgår samma färgskiftning som mitt gjorde så många gånger? Strunt samma. Jag är en tjugoårig föredetting,. Hurra för förfallet och hurra för att jag aldrig någonsin skulle anmäla mej till något så krävande och utlämnande som Robinson.
Hurra för Erik Billing som på något sätt får mej att våga hoppas på det odefinierbara.
Hurra för Rafael Ortega som vågade låta bli att dalta med en blond, gråtande femtonåring med uppskurna armar.
Hurra för min tuppkam som var mest uppmärksammad på hela Arvikafestivalen 2007 .. Hurra för att jag en gång orkade stå upp för något jag trodde på. För depressionen som gjorde mej rebellisk.
Tanken var att posta en kommentar i Billings blogg. Till vilken nytta? "Alla känner apan", men jag är inget särskilt. Anonym. En fis i cyberrymden. Gäst. Men jag har ett hjärta som är alldeles rött, och avtrycket är mitt även om det försvinner bland tusen andra. Slumpmässigt och svamligt.
Jag vet fortfarande inte vem jag är, men jag vet att jag börjar jobba halv åtta imorgon, att min underbara pojkvän är där borta i vårt gemensamma hem i Malmö, jag sitter hos mina föräldrar i skit-Arlöv och jag saknar honom något otroligt.
22:38
Det där inlägget till Billing har tagit mej 45 minuter att författa och jag är fortfarande inte nöjd. Som sagt - vad i helsefyr spelar det för roll??
Det här börjar bli hysteriskt. Jag är inte särskilt förtjust i hysteriker. God natt.
Dagens avsnitt av Robinson är slut, och under en annan flik i explorer här på min lillebrors dator (varför använder pundhuvet inte firefox?) har jag Erik Billings blogg. Jag började titta på det där sketna programmet med den där intrigtörstande blondinen till wannabe-programledare (tvi!! ... jaja, det är regisserat, men wtf) av den enkla anledningen att min älskade gamla lärare Rafael Ortega är med, en av få som verkligen pushade mej genom högstadiet, vilket faktiskt resulterade i ett MVG i spanska. jaja, hurra för mej, och skit i det. *smirk*
Jag fastnade snabbt för Erik Billing - som så många andra gjorde, varför skulle jag vara någon särskild? - för hans raka sätt. Och för att jag upplever honom som utanför i utanförskapet. Eller är det bara för att hans hår nu genomgår samma färgskiftning som mitt gjorde så många gånger? Strunt samma. Jag är en tjugoårig föredetting,. Hurra för förfallet och hurra för att jag aldrig någonsin skulle anmäla mej till något så krävande och utlämnande som Robinson.
Hurra för Erik Billing som på något sätt får mej att våga hoppas på det odefinierbara.
Hurra för Rafael Ortega som vågade låta bli att dalta med en blond, gråtande femtonåring med uppskurna armar.
Hurra för min tuppkam som var mest uppmärksammad på hela Arvikafestivalen 2007 .. Hurra för att jag en gång orkade stå upp för något jag trodde på. För depressionen som gjorde mej rebellisk.
Tanken var att posta en kommentar i Billings blogg. Till vilken nytta? "Alla känner apan", men jag är inget särskilt. Anonym. En fis i cyberrymden. Gäst. Men jag har ett hjärta som är alldeles rött, och avtrycket är mitt även om det försvinner bland tusen andra. Slumpmässigt och svamligt.
Jag vet fortfarande inte vem jag är, men jag vet att jag börjar jobba halv åtta imorgon, att min underbara pojkvän är där borta i vårt gemensamma hem i Malmö, jag sitter hos mina föräldrar i skit-Arlöv och jag saknar honom något otroligt.
22:38
Det där inlägget till Billing har tagit mej 45 minuter att författa och jag är fortfarande inte nöjd. Som sagt - vad i helsefyr spelar det för roll??
Det här börjar bli hysteriskt. Jag är inte särskilt förtjust i hysteriker. God natt.
Krackelibrankelfnatt.
12:20
Nu har jag varit hos kiropraktorn, och gud var det knakadet och brakade. Jag ville mest gråta, och hon fattade inte riktigt hur jag kan vara så dålig varje gång jag kommer dit trots att jag är där med jämna mellanrum. Det är en gåta.
Klockan två ska jag vara på djursjukhuset med Ariel igen. Egentligen vill jag döpa om henne till Ursula eftersom hon den senaste veckan gått mej så pass mycket på nerverna att det skulle kännas bra att slänga ut henne genom fönstret. (Lyckligtvis är det ju som bekant ofta väldigt långt mellan tanke och handling.) Hon har tuggat sönder mina två blågula rosetter, hon har lärt sej att ta sej upp på hallhyllan för att välta ner allting som ligger där och hon är en allmän pain in the ass. Lito tycker inte att jag ska vara så hård mot henne, eftersom hon uppenbarligen älskar mej nåt oerhört, då hon alltid stryker sej mot mitt ansikte innan hon går och lägger sej på, eller tätt intill mej. Okej, jag skulle aldrig nånsin kunna göra mej av med henne, men hon är bara jobbig just nu .. och lite söt .. mest söt. NEJ ! Jobbig!
17:41
Ariel var lite seg på uppvaket, så det tog över en timme efter det att hon fått vakna-sprutan tills vi fick gå hem. En veterinär kom och kollade henne två gånger, men det var inget fel på henne så vi fick åka hem, och då hade jag suttit där på röven i tre timmar.
En snubbe som nog haft en dålig dag på jobb (alternativt fått för lite kuk i röven) skrek "idiot" åt mej bara för att jag gick lite på cykelbanan när han ville cykla i 320 km i timmen. Ber så hemskt mycket om ursäkt, men jag tyckte kanske inte att det var lönt att gå en fet omväg till gångbanan när jag ändå skulle vara tvungen att gå över cykelbanan 5 meter längre fram för att komma hem?
Klockan två ska jag vara på djursjukhuset med Ariel igen. Egentligen vill jag döpa om henne till Ursula eftersom hon den senaste veckan gått mej så pass mycket på nerverna att det skulle kännas bra att slänga ut henne genom fönstret. (Lyckligtvis är det ju som bekant ofta väldigt långt mellan tanke och handling.) Hon har tuggat sönder mina två blågula rosetter, hon har lärt sej att ta sej upp på hallhyllan för att välta ner allting som ligger där och hon är en allmän pain in the ass. Lito tycker inte att jag ska vara så hård mot henne, eftersom hon uppenbarligen älskar mej nåt oerhört, då hon alltid stryker sej mot mitt ansikte innan hon går och lägger sej på, eller tätt intill mej. Okej, jag skulle aldrig nånsin kunna göra mej av med henne, men hon är bara jobbig just nu .. och lite söt .. mest söt. NEJ ! Jobbig!
17:41
Ariel var lite seg på uppvaket, så det tog över en timme efter det att hon fått vakna-sprutan tills vi fick gå hem. En veterinär kom och kollade henne två gånger, men det var inget fel på henne så vi fick åka hem, och då hade jag suttit där på röven i tre timmar.
En snubbe som nog haft en dålig dag på jobb (alternativt fått för lite kuk i röven) skrek "idiot" åt mej bara för att jag gick lite på cykelbanan när han ville cykla i 320 km i timmen. Ber så hemskt mycket om ursäkt, men jag tyckte kanske inte att det var lönt att gå en fet omväg till gångbanan när jag ändå skulle vara tvungen att gå över cykelbanan 5 meter längre fram för att komma hem?
Update.
13:49
Kom nyss hem från djursjukhuset med Ariel. Hon blev kastrerad för två veckor sen, och allt har gått bra. Hon har knappt haft tratt på sej heller, men de tyckte det såg fint ut. Dock fick vi vara två som höll den lilla skitkatten när en tredje klippte stygn, hon skulle bara klättra upp på min axel. På fredag ska vi in igen, eftersom tatueringen i örat knappt syns.
Annars? Behöver vi prata om vädret ens? Lito har fått kockjobb i Köpenhamn och jobbar röven av sej, jag är glad om jag ens får se honom här hemma känns det som.
Moia var här igår, vi städade som tusan, och ack det behövdes. Jag är evigt tacksam för hjälpen! Det var skitkul att ha henne här. Nu är det bara lite i sovrummet kvar, sen är lägenheten vårstädad! Dags för städning i daton också kanske, en formatering hade gjort den gott.
Och förresten: nya trenden ;)
18:48
Har vatt på fältet med Loppan, och nu ska jag snart börja förbereda maten, som jag faktiskt ska försöka laga idag. SÅ svårt kan det väl inte vara, eller?
Sen måste jag lira lite, det är bara två dagar till min gamecard går ut .. owh noooh!
Kom nyss hem från djursjukhuset med Ariel. Hon blev kastrerad för två veckor sen, och allt har gått bra. Hon har knappt haft tratt på sej heller, men de tyckte det såg fint ut. Dock fick vi vara två som höll den lilla skitkatten när en tredje klippte stygn, hon skulle bara klättra upp på min axel. På fredag ska vi in igen, eftersom tatueringen i örat knappt syns.
Annars? Behöver vi prata om vädret ens? Lito har fått kockjobb i Köpenhamn och jobbar röven av sej, jag är glad om jag ens får se honom här hemma känns det som.
Moia var här igår, vi städade som tusan, och ack det behövdes. Jag är evigt tacksam för hjälpen! Det var skitkul att ha henne här. Nu är det bara lite i sovrummet kvar, sen är lägenheten vårstädad! Dags för städning i daton också kanske, en formatering hade gjort den gott.
Och förresten: nya trenden ;)
18:48
Har vatt på fältet med Loppan, och nu ska jag snart börja förbereda maten, som jag faktiskt ska försöka laga idag. SÅ svårt kan det väl inte vara, eller?
Sen måste jag lira lite, det är bara två dagar till min gamecard går ut .. owh noooh!
