Parentesunge

Helgen var jobbig, jobbade på Burf med Malmiz. I lördags blev Annika sjuk, stackarn, så jag fick ta hennes lektioner också. Söndagen var bara allmänt kaos med damphästar som slet sej, 30 rundbalar halm som skulle släpas in och Baghira som förstörde sjukhagen - surprise, surprise.

Igår var det jag som var kaos, matt och gråtmild. Ridningen gick sådär men funkade och när jag kom hem ville jag mest dricka vin, och det gjorde jag också.... lite för mycket dessutom. Så nu sitter jag här med huvudvärk och vill bara gråta igen för allt är så skit.

Detta lilla fel jag lovar mig släppt
Då jag vacklar tillbaks igen…

09:46
Egentligen vill jag inte göra något idag heller. Kanske borde dra till ÖRS och kolla efter stallplats? Hoppas bara jag kan få de där försäkringpengarna .. Håll tummarna!
Jag började gråta igår när jag pratade med försäkringstanten, så pappa får bli mitt ombud. Jag klarar inte av att bli utredd, och jag hade glömt hur fruktansvärt jag tycker att det är, hur jobbigt det är att försöka göra sej trodd när man hör det tydliga ljudet av ögonbryn som höjs i skepsis. Det går inte ens att bakom telefon gömma sej från granskande blickar och snörpta munnar. Ve dessa satans munsnörp!! De kan få vilket självförtroende som helst att svika.

10:05
Lyssnar på Slash's Snakepit och försöker pussla ihop mej. Minuterna känns evighetslånga när allt är såhär, men jag ska ringa några samtal igen, och försöka få lite ordning.

15:23
Min läkare är så eftertraktad att han inte har tid förrän allra tidigast i maj. Det är så inom psykvården. Finns inga resurser, det gör mej bara ännu mer uppgiven. Ska gå ut med Loppan, det kanske är fint väder? Har inte rullat upp persiennen ...