Parentesunge

Jag har inget att säga.
"Säg det ändå!"

De senaste dagarna har mitt humör smakat röv.
Det står ju skrivet i bibeln, man vänder andra kinden till, håller käft och håller tillbaks. När ska jag bli en person som det går att stå ut med?

13:52
Äter varma mackor. Det skulle jag inte ha gjort, jag kände hur jag svällde upp med det samma. Något groteskt. Jag kom just till insikt. Jag håller på att flyta iväg. Lite för varje dag. Mest idag. Som en smet som inte blev som den skulle. Som man liksom .. häller ut .. i vasken .. .. ja .. det vill jag nog. Hälla ut mej i vasken. Där kan jag va bland allt annat smuts. Smuts, I tell you!
Nu har jag några timmars jobb framför mej. Ridlektioner. Hjälper till att hålla allt i schack. Sen är det nog bra igen. Måste bara komma ur den här underliga känslan av mjuk explosion. Den är inte trevlig. Jag vill inte tillbaka. Det är bara en fas. Alldeles för kallt. Och jag vet att det inte är på riktigt, men det sliter mej i stycken, får allt att vittra sönder. Explosion. Hysterin är bara inombords.