Parentesunge

På väg in i en svacka, jag känner det med varje cell i kroppen. Allt gör som det själv vill, jag hör mej själv säga saker som bara blir så fel, och jag har inte tänkt säga det, men det slinker liksom bara ur mej och låter lika brutalt och respektlöst som det alltid gör när jag känner mej trängd och slår upp skölden snabbare än jag borde.
Orden sviker mej, samtidigt som det svindlar och allt är ett enda blurr av färger när lungorna glömt hur man arbetar i takt. Illamåendet är ett hån mot mina misslyckanden och jag vet att om jag inte tar tag i mina dåliga vanor.

All den här tiden som jag vilat o velat.
Vilat o väntat o kastat bort
Inte nu, kanske sen, kommer jag också tycka
att allt dåligt för med sig nåt gott

Nu ska jag till körskolan och min första körlektion. Kanske lyckas jag sortera upp och rensa bort lite förvirring tills jag kommer hit igen.

13:07
Det gick skitbra, fick inte motorstopp en enda gång och han tyckte att jag hade bra känsla i fötterna. Great! Körkort - here I come!
I helgen ska jag börja sortera och packa ihop saker inför flytten. Nästa vecka hämtar vi kattungarna, och förhoppningsvis ett datorbord, soffbord och tvbänk.