Bara bort från den dröm som jag hade för mej själv och jag trodde jag delade med dej.

27 mars
22:04
En inte lika disträ röst i telefonen fick kylan i bröstkorgen att mjukna, som mjuk, ljummen rök som smög in i de senaste dagarnas hårda tomhet. Det kändes plötsligt inte riktigt lika svårt, inte lika långt borta.

Jag är så besviken på mitt liv. Allt jag förväntar mej, allt jag hoppas och tror ska hända som bara inte blir av. Det blir inget DLK på KB imorrn. Rocky hade inte pengar och ingen annan vill gå med mej.

Jag börjar bli sjukligt otålig i väntan på det nya avsnittet av Avatar att jag inatt hade en nästan sjukligt detaljrik dröm om en stor kupp mot Eldnationen som inkluderade bland annat en katapult, hemmagjorda eldnationskläder för att kunna ta oss in obemärkt, några av Jets frihetskämpar skulle ta sej in vattenvägen och bara det var ett projekt i sej. Jag och Katara fick i uppdrag att stjäla några flygande bisons, vilket inte var så lätt då vi var tvungna att göra det mitt framför näsan på Eldfursten Ozai och dessutom bland en massa hyllor med matvaror och verktyg. Under tiden ledde Sokka förberedelserna på hemmaplan (som var på stallet, dock med ett par kvadratkm mer mark).
Ja, det låter inte särskilt vettigt.. men allting stämde överens, det var som en film - fast vi var där allihopa, och vi flög faktiskt på våra bisons, vi byggde katapulten och allt var så verkligt, alla känslor, rädslan, stressen, övertygelsen.

Jag tror att det är min nuvarande brist på verkligt känsloliv som får allting att så påtagligt komma fram i drömmarna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0