Den hästen är ett riktigt måndagsexemplar!
18:19
Väl där kunde vi sätta in henne i dagstallet och vänta på vår tur. Vi fick träffa en något förvirrad veterinär som inte hade en aning om vad som hänt med henne innan och knappt, verkade det som, att hon över huvud taget varit på djursjukhuset. Efter att de konstaterat hur fruktansvärt fula hennes hovar var oc han var sjukt öm, bestämdes det att hon skulle få bedövning i hoven. Jag frågade om inte Margreet skulle titta på henne eftersom det var hon som opererade och då sa en av sjukvårdarna:
"Åh, är det hon med den fula sårskadan? Men då så!"
och då började saker plötsligt komma i rullning. Häst fick, Margreet kom och jag skötte snacket med henne eftersom jag träffat henne vid så pass många tillfällen och jag kan anamnesen i princip utantill, vilket hjälpte mej otroligt mycket idag.
Vi väntade ett ganska bra tag på att få komma in på röntgen, men väl där gick det faktiskt ganska smidigt. Hon fick lugnande och jag hjälpte till med plattorna. Mer väntan och till slut, efter en injektion anti-inflammatoriskt fick vi ta hem henne tillsammans med ett recept på fenylbutazon och en ny tid om två veckor.
Den här dagen ska för evigt leva i mitt minne som dagen då 90% gick FEL!
Annika hämtade mej vid halv åtta, och so far so good. Malin skulle köra, eftersom Annikas bil inte riktigt orkar med en stor häst i släp. Vi kom ut till betet i god tid, hämtade hästen och gick för att lasta .. eller hur! Det tog en dryg halvtimme under vilken hon lyckades slita sönder sina fullblodshovar, kasta sej handlöst åt alla håll, slita av Malins ena örhänge, ge Annika en blåsa på handen, bryta en nagel på mej, nästan träffa Annika med framhovarna och sist, men inte minst. resa sej så häftigt att hon handlöst slungade sej själv baklänges och dängde huvudet i marken med en rejäl smäll. Det var för mycket för min redan ångestspäckade nervositet och jag satte mej på lämmen och grät medan Annika försökte få den yra och förvirrade hästen att lugna sej. Efter ett antal försök till lyckades vi få in henne och körde, mycket försenade, till Helsingborg.
Annika hämtade mej vid halv åtta, och so far so good. Malin skulle köra, eftersom Annikas bil inte riktigt orkar med en stor häst i släp. Vi kom ut till betet i god tid, hämtade hästen och gick för att lasta .. eller hur! Det tog en dryg halvtimme under vilken hon lyckades slita sönder sina fullblodshovar, kasta sej handlöst åt alla håll, slita av Malins ena örhänge, ge Annika en blåsa på handen, bryta en nagel på mej, nästan träffa Annika med framhovarna och sist, men inte minst. resa sej så häftigt att hon handlöst slungade sej själv baklänges och dängde huvudet i marken med en rejäl smäll. Det var för mycket för min redan ångestspäckade nervositet och jag satte mej på lämmen och grät medan Annika försökte få den yra och förvirrade hästen att lugna sej. Efter ett antal försök till lyckades vi få in henne och körde, mycket försenade, till Helsingborg.
Väl där kunde vi sätta in henne i dagstallet och vänta på vår tur. Vi fick träffa en något förvirrad veterinär som inte hade en aning om vad som hänt med henne innan och knappt, verkade det som, att hon över huvud taget varit på djursjukhuset. Efter att de konstaterat hur fruktansvärt fula hennes hovar var oc han var sjukt öm, bestämdes det att hon skulle få bedövning i hoven. Jag frågade om inte Margreet skulle titta på henne eftersom det var hon som opererade och då sa en av sjukvårdarna:
"Åh, är det hon med den fula sårskadan? Men då så!"
och då började saker plötsligt komma i rullning. Häst fick, Margreet kom och jag skötte snacket med henne eftersom jag träffat henne vid så pass många tillfällen och jag kan anamnesen i princip utantill, vilket hjälpte mej otroligt mycket idag.
Vi väntade ett ganska bra tag på att få komma in på röntgen, men väl där gick det faktiskt ganska smidigt. Hon fick lugnande och jag hjälpte till med plattorna. Mer väntan och till slut, efter en injektion anti-inflammatoriskt fick vi ta hem henne tillsammans med ett recept på fenylbutazon och en ny tid om två veckor.
Men tro inte att det var slut här. Nejdå, när vi skulle lasta upptöckte vi att Malin hade punka på sitt ena däck, så hon fick åka till en mack och akutpumpa så vi precis klarade oss tillbaka med ett snabbt stopp på Q8 för en sunkig hamburgare.
Hemma på stallet lastade vi ur Baghira, justerade bommen och lastade Julie. Märk att klockan var ca fyra vid den här tiden. Åkte ut till betet och lämnade henne. Vid halv sex var jag hemma, och nu blir det att börja om från början med hästen oc hvänta på återbesöket.
22:42
Skulle vatt nånting på en helt annan plats
skulle vatt nån helt annan stans.
22:42
Skulle vatt nånting på en helt annan plats
skulle vatt nån helt annan stans.
Kommentarer
Trackback
