Vilken färg har själen, älskling?
09:19
Sen jag började läsa boken "Kent - texter om Sveriges största rockband" har jag blivit sådär nyförälskad igen. Lyssnar för tillfället på Pärlor och ryser, tonerna träffar hjärtat som missiler och sprider sej ut i blodet som napalm. Ingen del av kroppen lämnas orörd, precis sådär som det var i början och några år framåt - som det ska vara. Samma känsla som paralyserade mej när jag efter ett tags tvekande på grund av den ganska intetsägande titeln plötsligt började lyssna ordentligt på Alpha. Den fanns med på en av mina hemmabrända skivor med Kent-låtar som jag laddat ner, tillsammans med bland andra Utan Dina Andetag, Bas Riff och Längtan skala 3:1.. Alpha trollband mej trots den sunkiga demokvaliten- och jag var så fast man kan bli.
Det har ebbat ut lite sen det dök upp så mycket annan bra musik i mitt liv, men jag vet innerst inne att det inte finns någon annan röst för mitt hjärta än Jocke Bergs, det finns ingen som kan ersätta det. Inte på riktigt.
Så nu blev det sådär igen, jag kan inte sluta. Jag inhalerar musiken, känner allt som möjligen går att känna - alla låtar är så fenomenala. Alpha, Nålens öga, Havsänglar-versionen av Vintervila från -93, Pojken med hålet i handen .. Jag vet inte vad jag ska säga. Det är kärlek.
Sen jag började läsa boken "Kent - texter om Sveriges största rockband" har jag blivit sådär nyförälskad igen. Lyssnar för tillfället på Pärlor och ryser, tonerna träffar hjärtat som missiler och sprider sej ut i blodet som napalm. Ingen del av kroppen lämnas orörd, precis sådär som det var i början och några år framåt - som det ska vara. Samma känsla som paralyserade mej när jag efter ett tags tvekande på grund av den ganska intetsägande titeln plötsligt började lyssna ordentligt på Alpha. Den fanns med på en av mina hemmabrända skivor med Kent-låtar som jag laddat ner, tillsammans med bland andra Utan Dina Andetag, Bas Riff och Längtan skala 3:1.. Alpha trollband mej trots den sunkiga demokvaliten- och jag var så fast man kan bli.
Det har ebbat ut lite sen det dök upp så mycket annan bra musik i mitt liv, men jag vet innerst inne att det inte finns någon annan röst för mitt hjärta än Jocke Bergs, det finns ingen som kan ersätta det. Inte på riktigt.
Så nu blev det sådär igen, jag kan inte sluta. Jag inhalerar musiken, känner allt som möjligen går att känna - alla låtar är så fenomenala. Alpha, Nålens öga, Havsänglar-versionen av Vintervila från -93, Pojken med hålet i handen .. Jag vet inte vad jag ska säga. Det är kärlek.
Kommentarer
Trackback
