Parentesunge

10:25
Vi har brutit upp nu, antar jag - på riktigt den här gången. Vi får se vad framtiden utvisar, om det på något sätt var meningen att det skulle vara vi så blir det väl så också. Jag är skeptisk men hoppfull.

(Om någon ber mej prata om känslor på kommando sluter jag mej direkt. Minns särskilt ett specifikt tillfälle i ettan, när jag och Linus var i Skivarp och hon försökte få mej att berätta något, jag var väl ledsen som vanligt. Jag försökte verkligen hitta orden, men det klibbade fast på min tunga och inte förrän hon sa "det är lugnt Mia, du behöver inte berätta om du inte vill", så började orden forsa ur mej. )

I vilket fall som helst så försökte jag säga något igår, försökte förmedla en känsla, förklara något - men det gick inte så bra, jag grät mest. Efter ett tag kopplade min skalle nog att det faktiskt är bäst såhär och när jag lugnat mej blev jag tvungen att med glödande sängkammarbilck fråga om vi skulle sluta idag eller imorgon. Sån är jag.

Innan jag gick imorse (han hade redan stuckit) så tog jag en post-it, ritade ett hjärta med rött bläck och la på hans sängbord.

MEN IKVÄLL !!! Ikväll ska jag till Helsingborg, blir uppmött på knutan av Linda och Franz, vi ska käka på donk och supa och dra till The Tivoli och DANSA! För vi är helt enkelt bäst. Det är bara så.  ♥


10:58
Lyssnar på Felix Da Housecat - Everyone is Someone in LA och tomheten sköljer över mej, men rinner bara av igen. Jag är övertygad om att det blir bra på ett eller annat sätt och jag kan inte hålla på och gräma mej - det blir ingen lyckligare av. Nu är det viktigare än någonsin att jag står upp.
Därför skippar jag ridningen och åker till Helsingborg.

Dags att sticka till stallet, så jag kommer iväg någon gång.