I'm going where the wind blows, going where the lost ones go.

11:27
Jag har bara gråtit hela morgonen, försökt förstå vad som gått fel, hur det kunde bli såhär.

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig

Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt
och det berättade, du saknar mig inatt, det gör jag med

En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än
för en tid som bara går och aldrig kommer igen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0