We're burning down the highway skyline.
14:32
I förmiddags fick Loppan vara hemma hos Malin och Stefan medan jag åkte in till Julis. Jag och Malin spelade GH när jag kom tillbaka och då hade Loppan fått lite stryk av den ena katten; han hade slått henne i huvet. Ingen skada skedd. På vägen hem körde Malin(med fullbloden) förbi och plockade upp oss. =)
Jag har ringt Agria och fixat så jag får betala försäkringen per halvår och ringt mitt andra försäkringsbolag, men hon var inte inne atm så jag får ringa vid tre igen. Ska bara säga att jag inte vill att de avslutar ärendet.
Ikväll är det hoppning, Paato ska passa Loppan en stund.
Nu ska jag läsa den där urtråkiga engelska boken som tar en evighet att ta sej igenom.
15:38
Coolt, ringde försäkringsbolaget och skulle bara säga att jag fortfarande inte mår så bra. Så började vi prata lite och kom fram till de tydligen inte visste att var inlagd i oktober -06, så plötdligt hade jag rätt till drygt 900:- till som jag kunde få direkt. Jag kommer dessutom få ersättning för ärren när det är mer än ett år sen jag slutade skära mej.
20:43
Jag var så ARG!! Carina hade satt mej på Nicki på hoppningen. Jag dog. Jag ville absolut INTE, men satt upp ändå. Fick ner henne i rätt låg form och det borde väl ha känts bra om det inte hade varit för den där nedrans skräckklumpen i magen. Galoppen gick också sansad men min hjärna försvann och smälte bort när det blev dags att hoppa. Ett fjutthinder bara och Nicki skötte det själv, men jag pallade inte.
När Carina tyckte att jag skulle göra en annan övning började jag med att vägra. Tårarna rann och hon tvingade mej, jag bet ihop till min argaste min och hoppade, sen skulle jag rida en volt i trav med ett ännu mindre fjutthinder och det gick bara så DÅLIGT! Jag grätsom en brandspruta och tyckte bara att det var jättehemskt och sen vägrade jag prata med Carina, eller nån annan heller för den delen. Snäste åt alla som försökte göra en ansats, sen satt jag och grät och var arg i typ en halvtimme. Jessica försökte på ett väldigt objektivt sätt få mej att förstå att jag faktiskt varit duktigt och borde vara stolt istället men jag envisades med att sura bara för surandets egen skull.
När jag kände att jag kanske hade lugnat mej gick jag och pratade med Carina. Hon sa att hon tyckte att det hade sett fint ut, balanserat och bra, att jag hoppade fint och hon kunde inte fatta varför jag måste vara så tramsig .. Det gör nog inte jag heller faktiskt.
Jag har ringt Agria och fixat så jag får betala försäkringen per halvår och ringt mitt andra försäkringsbolag, men hon var inte inne atm så jag får ringa vid tre igen. Ska bara säga att jag inte vill att de avslutar ärendet.
Ikväll är det hoppning, Paato ska passa Loppan en stund.
Nu ska jag läsa den där urtråkiga engelska boken som tar en evighet att ta sej igenom.
15:38
Coolt, ringde försäkringsbolaget och skulle bara säga att jag fortfarande inte mår så bra. Så började vi prata lite och kom fram till de tydligen inte visste att var inlagd i oktober -06, så plötdligt hade jag rätt till drygt 900:- till som jag kunde få direkt. Jag kommer dessutom få ersättning för ärren när det är mer än ett år sen jag slutade skära mej.
20:43
Jag var så ARG!! Carina hade satt mej på Nicki på hoppningen. Jag dog. Jag ville absolut INTE, men satt upp ändå. Fick ner henne i rätt låg form och det borde väl ha känts bra om det inte hade varit för den där nedrans skräckklumpen i magen. Galoppen gick också sansad men min hjärna försvann och smälte bort när det blev dags att hoppa. Ett fjutthinder bara och Nicki skötte det själv, men jag pallade inte.
När Carina tyckte att jag skulle göra en annan övning började jag med att vägra. Tårarna rann och hon tvingade mej, jag bet ihop till min argaste min och hoppade, sen skulle jag rida en volt i trav med ett ännu mindre fjutthinder och det gick bara så DÅLIGT! Jag grätsom en brandspruta och tyckte bara att det var jättehemskt och sen vägrade jag prata med Carina, eller nån annan heller för den delen. Snäste åt alla som försökte göra en ansats, sen satt jag och grät och var arg i typ en halvtimme. Jessica försökte på ett väldigt objektivt sätt få mej att förstå att jag faktiskt varit duktigt och borde vara stolt istället men jag envisades med att sura bara för surandets egen skull.
När jag kände att jag kanske hade lugnat mej gick jag och pratade med Carina. Hon sa att hon tyckte att det hade sett fint ut, balanserat och bra, att jag hoppade fint och hon kunde inte fatta varför jag måste vara så tramsig .. Det gör nog inte jag heller faktiskt.
Kommentarer
Trackback
