Parentesunge

Jag var glad, jag kunde faktiskt säga att jag mådde bra och att jag inte brydde mej längre. Att den känslan som jag hade inte var min, att den var borta nu och att jag kunde andas igen utan att det kändes som sandstorm i bröstkorgen. Jag kunde göra saker, kunde låta bli att tänka. Det kommer tillbaka snabbare än man upptäckte att det kom fram.

Kom ge mej sår, kom ge mej gift, mot känslan nån sorts medicin.
Men ge mej åtminstone musik!

Idag var det Kristina och Kent - Generation Ex som räddade mej från hysterin. Jag orkar inte gå igenom detta gång på gång på jävla gång. Orkar inte vända andra kinden till, hålla käft och hålla tillbaks allt.

Förstör nånting
slå mej
förstör nåt
jag överlever