Parentesunge

Försov mej lindrigt imorse och cyklade upp till stallet så fort jag kunde på mammas tröga cykel med Loppan i cykelkorgen - det är knappt hon får plats längre. Vi morgonfodrade i vanlig ordning, men jag var på väg ut från Nikita laddade hon iväg en spark rätt på mitt lår och slog samtidigt krafftmåttet ur handen på mej. Jag trillade ihop och dog i stallgången, kunde knappt andas så ont i det gjorde och trodde för en sekund att lårbenet gått av eller nåt. Lyckades kravla mej upp och Mia kom in i stallet, hojtade åt mej att dra ner byxorna så hon kunde linda låret med elastisk linda för att döda den kommande lårkakan. Sen har jag mest vatt halt hela dagen, även om det inte ens har blivit ett blåmärke. Jag håller helt med Mia:
"Det är så typiskt, när man har blivit sparkad och så gör det sååå ooont och man vill bara visa alla hur ont det gör, men det är knappt ett märke!"
Det kunde ju åtmistone vatt lite svart och gult och SE ont ut! Jag kan fortfarande knappt gå och sitter med ett knallblått ridbandage runt låret.

Jeanette har nyss varit här och lämnat Rizzo, jag ska passa honom inatt och imorrn. Blir kul med dem två hulliganerna i sängen .. Haha! :)