Parentesunge

22:08
När jag kom till stallet i söndags upptäckte jag till min förfäran att Baghiras bakben var som två tjocka pålar. Tog ut henne i gången för att se bättre, men hon kunde knappt gå. Lindade henne med back-on-track och ringde Carina för att diskutera saken. Hon fick börja med att säga åt mej att lugna mej då jag var halvt hysterisk. Vi bollade lite orsaker; mugg, inga lindor på natten, inte rört sej så mycket nu när hon är van vid det etc. Det visade sej sen att hon inte haft lindor på två nätter. Igår var benen redan mycket bättre och jag skrittade barbacka i lilla ridhuset.

Mår inte särskilt bra. Förkylningen slog till HELT utan förvarning inatt. Inte vatt förkyld på hela hösten/vintern och inte känt att det var på gång heller, men nu jävlar är det massproduktion av snor, jag har ont i kroppen, tryckande huvudvärk och fryser. När jag skrittade ut på Kitty vid sextiden idag kändes det som om min rygg skulle knäckas och att jag skulle tappa det ena benet. Helt psykat. Jag måste vara frisk imorrn, för vi ska hoppa..

Jag får lätt ångest av vårvärmen. Inte det att jag inte tycker om det, utan bara att jag vet att jag alltid blivit sämre på våren. Minns ett tillfälle då jag och mamma var på väg till bup och hon pratade om vårkänslor och jag sa apatiskt att jag inte hade några. Tragiskt.. jag vill inte bli sämre.

22:39
Jag saknar verkligen mitt gamla liv. Jättemycket. Sommaren -06 var den bästa.. Jag saknar sommarnätterna, spriten och skratten. Den konstanta aktiviteten i mobilen, att alla älskade mej, den där känslan i magen; en blandning av förväntan och värmen av alkohol. Tåget till Helsingborg eller bussen till Malmö.. och så sprit.